Sveriges minsta bokmässa 2014

Snart är det jul!

Men dessförinnan inträffar den 4 oktober Sveriges minsta bokmässa på Kanelbullens dag och då kan Du tanka hårda julklappar av bestående värde: en sorts hårdvaluta. Det är den 12:e mässan i sitt slag hemma hos Ulf R. Johansson , Södra Föerstadsgatan 82, 4 trappor utan hiss i Malmö. Orgien pågår mellan 16.00 och 20.00.

Förläggaren Kaeth Gardestedt, Soleka förlag, som är upphovet till bulldagen,  bjussar på kanelbullar och man kan inhandla Bengt Roslunds superba minnesbok Skam den som ger sig som är en hyllning till Gunnar Ollén.

skam-den-som-ger-sig-upplevelser-pa-malmo-tv-och-i-den-ovriga-varlden[1]

Zen Zat är naturligtvis med och i år handlar det om novellsamlingen Pacifica av den alltför tidigt bortgångne solforskaren Kjell Rynefors. Det fina omslaget har hans hustru Ingrid Rynefors skapat.

Pacifia

På plats är också Gardar Gåtlösaren (Orda förlag) av Bertil Falk. Den handlar om en vikingatida detektiv.

9789175539782_200_gardar-gatlosare_pocket[1]

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ulf R. har cassio-spejat 1000 gånger

IMG_9438Foto: Eva Dagvegård

Ulf R.Johanssons blogg Cassipeiabloggen http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/ har fyllt 1000 gånger och det firades med stor hyllning av den eminenta Cassio-spejaren när Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe http://www.astb.se/ hade möte på observatoriet i Oxie. Cassiopeiabloggen torde vara världsunik om (exemepelvis) inte någon med manx som modersmål har en liknande blogg på manxiska där borta på Isle Man.

Keep up the good work, Ulf R.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Gardar Gåtlösaren bäst på 41 år

Jean Bolinder skriver i DAST att Gardar Gåtlösaren (Förlaget Orda) är den bästa historiska deckaren sedan En ljugande malm av pseudonymen Anders Hellén kom på Verbum 1973, alltså för 41 år sedan. Det gjorde mig naturligtvis nyfiken. Författaren hette egentligen Carl Greek (1909-1991) och var en präst från Skåne som skrev deckare. En ljugande malm utspelar sig i ett kloster på gränsen mellan Skåne och Småland, där en klosterbroder mördas. Tidpunkten är senmedeltiden, närmare bestämt året 1452. Blivande novisen, den unge Helge smyger omkring bland skuggor och kyrkklockor på jakt efter mördaren. Det handlar om dunkla stämningar, spänning och detektering.

Ljungande malm         

Vad ska man då säga om  En ljugande malm ? Bäst är kanske att citera ett starkt avsnitt vars tyngdpunkt ligger i ett krucifix. Så här lyder det:

“En sekund senare hördes en svag smäll. Abboten ryckte till och gav sin capellanus ett skarpt, forskande ögonkast. Fader Simon satt blek och orörlig i sin stol.

– Öppna handen, fader Simon!

Han lydde. 1 hans öppna hand låg hans crucifix itukramat. Båda stirrade ett par ögonblick på det sönderbrutna korset.

– Förlåt mig, min broder, sa abboten, när han hade hämtat sig. Låt oss icke förfalla till någon vidskeplig fruktan. Detta är icke något olycksbådande omen. Kristi lekamen och kors kan icke båda olycka. Han offrar gärna sin kropp på nytt, denna gång för Aquabellas frälsning.

Fader Simon tycktes inte höra. Han satt fortfarande och stirrade på bitarna i sin hand.

– Fann du min olydnad så svår, eftersom jag ensam med dig skall bära domen över vårt brödraskap? frågade han.

– Nej, carissime. Fader Simon dömer jag ej till bot. Men väl fader capellanus. Du och jag skall hjälpa våra bröder från fåfängligt grubbel och hemliga misstankar, som skulle såra brödrakärleken dödligt och hota att bringa allas vår tro på fall. Du som capellanus och jag som Aquabellas abbot har att hålla bönen för de skyldige levande. Hans frälsning och salighet får aldrig glömmas här, även om hans gärning måste förtigas. Han skall nämnas i dina och mina tysta förböner både privatim och vid altaret. Därtill utser jag dig och löser dig från skulden för din tystnad. Fall på knä, fader Simon!

Han löste den knäböjande från timligt och evigt ansvar för hans försummelse. Vad hans underlåtenhetssynd än skulle dra med sig, var skulden för den borta:

– Ego te absolvo. Pax Domini tecum!

Han reste honom upp och lösgjorde sitt eget krucifix från gördeln och räckte honom.

– Tag emot din frälsare, min broder!

Fader Simon höll på att för’andra gången denna underliga kväll förlora sin självbehärskning. Han visste, vad det måste kosta abboten att skiljas från en klenod, som hade följt honom under alla hans år som munk.

Den gåvan kan jag ej ta emot, sa han bestämt.

– Tag det! Och må den välsignelse det har skänkt mig bli din. Broder Manfred skall rita ett nytt krucifix för broder Gotthard att snida åt mig. Och låt mig få bekänna: det är ljuvt för själen att någon gång få ge bort ett synligt ting; den glädjen blir oss sällan beskärd inom klostermurarna.”

CCI20140826_00000   untitled

Det krävs kanske en troende kristen för att skriva en text som denna, eller kanske inte. I vilket fall är det laddade citatet ganska unikt för att ingå i en deckare, låt vara att det handlar om ett mord bland munkar i ett kloster. Det har skrivits en hel del medeltidsdeckare i den engelskspråkiga världen men hos oss är det mera sällsynt. Den närmaste jämförelsen med  En ljugande malm är kanske katoliken Edward D. Hochs novell “Den nionde timmen” från 1957 som publicerades på svenska i samlingen Kristusmorden (MBAB 1997). Ej att förglömma italienaren Umberto Ecos I rosens namn (1980; på svenska 1983 , Brombergs förlag).

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mera positivt om Gardar Gåtlösaren

Bengt Eriksson skriver i Kvällsposten att Gardar Gåtlösaren (Förlaget Orda) “är en av de mest speciella svenska deckare jag läst. Finsmakare och konnässörer, och även sherlockianer kan nog uppskatta vikingatidens Sherlock Holmes – fast Gardar är betydligt mer begiven på kvinnor.”

Och han menar att den “sakliga tonen ger en extra känsla av autenticitet. Fast jag vet förstås inte om det stämmer – att Bertil Falk skrivit en så att säga autentisk vikingadeckare – men jag lät ett par historiskt kunniga akademiker provläsa några sidor. De nickade förtjust och gav godkänt.”

9789175539782_200_gardar-gatlosare_pocket[1]

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

“Det är en helt fantastisk bok …”

Om det är sommarvärmen som gör det eller något annat men Gardar höjs till skyarna … igen. Så här låter det i en recension av Gardar Gåtlösaren (Förlaget Orda) på Historiska Föreningen Lindormes hemsida:

En underbar bok, som inte bara tar en med på Gardar Gåtlösarens äventyr utan också ger var man en fin inblick i den vikingatida historien, gudar, sagor och myter. Man kan inte släppa Gardars berättelse, utan längtar efter fortsättningen på de spännande äventyren.

Vi rekommenderar alla som är intresserade av historia att läsa denna bok!

9789175539782_200_gardar-gatlosare_pocket[1]

Och Per Erik Tell skriver i Kristianstadsbladet;

Roligt är det att läsa om till exempel Einar Smek som till sin läggning var både man och kvinna, och som författaren påstår “Oden själv var lite grann av den sorten”. Sådana instick, liksom ordvändningar som inte tas bokstavligen utan “runstavligen” och snabba ögonkast på faktisk historia, som runorna på Hagia Sofia i Istanbul, ger berättelserna ett odiskutabelt mer  värde.

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Gardar Gåtlösarens trädgårdssläpp

 10429837_10152328642558681_4565975597202187602_n  Foto: Cecilia Falk

Det dök upp bortemot hundra personer i Västra Alstad då Gardar Gåtlösaren släpptes och den indiska maten uppskattades. Författaren fick skriva dedikationer på stående fot. Det minglades i den stora trädgården och när mot kvällen några droppar regn föll så var det stora partytältet bra att ha, men då var inte många kvar. De första kom 13.00. Den sista stack 19.00.

bild 1 Foto: Gun Fremer

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hans Stefan Santesson (1914-1975)

Hanms Stefan

Hans Stefan Santesson (1914 – 1975) would have turned 100 on July 8, 2014. Hans Stefan var en svensk-amerikansk redaktör för The Saint Mystery Magazine och Fantastic Universe Science Fiction. Han kunde inte betala särskilt mycket för de noveller han publicerade och därför brukade han skriva små korta berättelser till de omslagsillustrationer som Virgil Finlay gjorde åt FSSF. Han talade svenska med amerikansk brytning, uppehöll kontakten med Sverige livet ut och som framgår av följande enkla stämningsfaktasi från FSSF 1956 så smugglade han in ett svenskt ord i sin lilla skröna. Den 8 juli 2014 skulle han alltså ha fyllt hundra år.

Den dagen ska komma

Av Hans Stefan Santesson

Forskare är överens om att det jordiska lejonet är det närmast vi kan komma när vi ska beskriva de ursprungliga venusianerna – med vilka vi har så lite kontakt numra – de så kallade Bimpilerna. Gamla venusianska legender som bevarats på visitejp av de tidiga utforskarna, omnämner Bimpilernas tanke-larm som tycks ha ingett avsevärd skräck i de ursprungliga inbyggarna på McCampbell territoriet.

Vad beträffar giffen-tråckling så vet vi egentligen inte särskilt mycket om venusianerna när det kommer till kritan. I äldre tid brukade man ha alla sorters sällsamma föreställningar både om klimatet och livet på planeten – verkligt bisarra idéer när man jämför dem med verkligheten. Problemet med större delen av Venus är egentligen i stort sett detsamma som problemet med Mars – överlevnad i öken. Det är sant att det finns fantastiska sumpmarkers evigt ångande djungler där sällsamma djur och ännu sällsammare människoliknande varelser påstås leva. Men, vem som är vid sina sinnens fulla bruk, går dit?

Jag har förvisso inte varit så långt söderut. Jag har varit över i Finchburg flera ganger, det lilla gruvsamhället som struntar i öknen där Trixie 0 Neill bor, och jag har naturligtvis varit till to Storington och Satterlee. Och till Venusport, där de stora linjeskeppen landar.

Och jag har varit uppe i bergen – två gånger – bergen där de ursprungliga venusianerna fortfarande lever. De påstår att vi är för skräniga och att vi är alldeles för våldsamma i våra tankar och rörelser, så de har dragits sig tillbaka upp i bergen.

Sent om kvällarna – det som kallas för kvällar i Venus bergsområden – skanderar de gamla männen om den tid då Venus var yngre då det gälla sjöngs. Hanno Rock, den distingerade översättaren av ett antal dikter från Tritonianen förmedlar något av den nostalgi som finns i dessa skrik från en döende ras – Bimpilen av Bimpil ryter aldrig, han talar med sina antenner – och när dessa skälver skriker himlarna ut, i vrede och smärta, och blixtar blixtrar från Aakanbergen där Bimpiler lever för alltid, och vi som en gång härskade här, vi hukar oss i våra hyddor, det var en gyllene tid då Bimpiler strövade på gröna slätter – i dag kryper vi samman i dessa kalla, dakkaberg, medan barbarerna trampar ned de heliga sandliljorna, men den dag ska komma då Bimpilenas Bimpil ska ryta!”

VITHALDAS O’QUINN

Lecturer of Venusian Antiquities

University of Ingenting, Venusport

Fantastic Universe Science Fiction, December 1956, Vol. 6, No. 5

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment