Fler omdömen om Gardar Gåtlösaren

Tinia på Cathahya skriver att om ”Om Sherlock Holmes levt på vikingatiden, någonstans i Skåne ungefär, kanske han kallats gåtlösare istället för detektiv. Gardar är egentligen skald och väl befaren i konsten att rista magiska runor men han är också extremt logiskt tänkande och kan avslöja den mest förslagne brottsling. Han löser fall med seriemördare som gett sig på både fä och folk, inte bara i sin hembygd utan så långväga bort som Gutarnas ö och Miklagård, det som senare kommer att kallas Gotland och Konstantinopel. Gardar samlar helt enkelt ihop ledtrådar som andra kanske inte ens lagt märke till och nystar så upp de mest hoptrasslade härvor av lögner, svek och list.”

Och Tinia fastslår att Gardar Gåtlösaren först var ”förlaget Zen Zats Julbok 2005, i en begränsad upplaga (91 exemplar). Det är mycket glädjande att den, nära ett decennium senare, kommer i nyutgåva på “den öppna marknaden” så att fler kan få ta del av denna extraordinära läsupplevelse.”

”Jag gillar denna bok för dess realism och dess många tidmarkörer alltifrån en ”’trelbygd’ borg till arabiska silvermynt”, skriver Roberto Dünkelberg i Populär Arkeologi om Gardar Gåtlösaren och han menar att ”författaren är en god berättare och väl insatt i sitt ämne. Särskilt minns jag en målande skildring av kulten till Oden, där en gotländsk bildsten, som avbildar guden ridande på sin åttafotade häst Sleipner, spelar en central roll. Stark är också den detaljrika dramatiken då en handelsknarr bli anfallen av krigiska vikingar utanför Gotland.” Dünkelberg menar också ”att tiden fångas fint, inte minst kampen mellan asatroende och kristna.” Han noterar vidare att det ”förekommer flera starka kvinnor i boken”, men reagerar mot att ”författaren här och där använder ord som hör hemma i en annan tids jargong”.

”Originell! Kan närmast beskrivas som en blandning mellan Sagan om isfolket och Damernas detektivbyrå”, skriver Joachim på Deckarbyrån som kallar Gardar Gåtlösaren för en klart underhållande bok. I likhet med Roberto Dünkelberg anser Joachim att språket oftast lyckas ”skapa illusionen av att vi befinner oss på vikingatiden men vid en handfull tillfällen dyker det upp uttryck som, i alla fall för mig, bryter den illusionen.”  Han konstaterar ändå att Gardar Gåtlösaren hur som helst är så ”härligt originell att den ändå är klart läsvärd!”