Recept för svältande pulpförfattare

Frank Gruber (1904-1969) var en av de stora pulpförfattarna i New York på 1930- och 1940-talen. Han övergick sedan till att skriva filmmanus i Hollywood. frankgruberFrank Gruber

Han kom till New York i avsikt att bli pulpförfattare, men det var inte det lättaste. Liksom så många andra i depressionens USA svalt han innan han lyckades etablera sig. Men Du vet: ”Nöden är påhittighetens mamma!” Och i dessa tider då kokböcker, recept, mattävlingar etc. är så förbålt inne kan det vara kul med receptet för svältande pulpförfattare på 1930-talet. När Zen Zat första gången kom till New York 1970 fanns det fortfarande så kallade automatrestauranger, bland annat på Times Square, och på automaterna åt Frank Gruber m fl aspirerande författare gratis (au)tomatsoppa. Så här beskrivs receptet i hans memoarbok ”The Pulp Jungle” (Kioskboksdjungeln): the_pulp_jungle

Jag åt “tomatsoppa” på Broadway-automaten minst en gång om dagen. Automatrestaurangerna, som är en specialitet för östkusten, är just precis vad namnet säger. Man växlar till sig femcentsmynt hos kassören och går sedan fram till en rad med små fack, i vilka det ligger matvaror som utövar sin lockelse på en. Pajer, smörgåsar, litet av varje. 1934 kostade en smörgås tio cent. Man stoppade in två femcentare i en myntöppning, vred om ett handtag, varpå man kunde öppna den lilla glasdörren och ta ut en smörgås. Det fanns emellertid några små detaljer som automatens uppfinnare inte lyckats bemästra. Det gällde sådant som kaffe och te. Man stoppade in en cent i en myntöppning, placerade koppen under en kran och fick en kopp kaffe. Men socker och grädde måste stå på bordet. När det gällde te var det litet mera komplicerat. Man kunde gratis få en kopp hett vatten, men man var tvungen att stoppa in en cent i en myntöppning för att få en tepåse.

hämta (1)

 

Och så här gick det till när den berömda automat-tomatsoppan tillagades. Man tog en skål avsedd för soppa och gick över till kranen med varmvatten, där man fyllde skålen. Man rörde sig i sidled till den plats där man köpte soppa och plockade till sig några påsar med kex (som var gratis) och som var avsedda för soppor. Nu gick man till ett av borden, satte sig ned smulade sönder kexen i varmvattnet. På varje bord stod en tub med ketchup. Man tömde ungefär hälften av ketchupen i varmvattnet med kexen. Sim sala bim – tomatsoppa!  Kostnad? Ingen. Ibland åt jag tomatsoppa ända UPP till fyra fem gånger om dagen.

Automater fanns också i Sverige förr i tiden. Zen Zat har sett en sådan på Malmö museum för en del år sedan.

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s